STS-116: Discovery | Summering

“Space Shuttle Discovery's safe landing at Kennedy Space Center at 5:32 p.m. EST on Dec. 22, 2006 marked the successful completion of mission STS-116, one of the most challenging shuttle missions in NASA's history.”

Starten från Kennedy Space Center

Efter att nedräkningen med endast 5 minuter kvar till start avbrutits på grund av det ogynnsamma vädret vid det första startförsöket tidigt på fredag morgon svensk tid den 8:e december, tickade nedräkningsklockan igång igen på lördag kväll den 9:e december. Man väntade med att påbörja tankningen av den stora externa tanken till sista stund eftersom vädret denna kväll såg ännu sämre ut, chans till start bedömdes vara endast 30%. Man bestämde sig ändå för att påbörja tankningen och till allas stora glädje sprack molntäcket upp så pass att starten kunde genomföras på utsatt tid. Discoverys motorer vrålade igång kl. 02.47 den 10:e december svensk tid och ekipaget steg med ett dån majestätiskt mot kvällshimlen. Äventyret hade börjat, och Christer Fuglesang hade skrivit in sig i de nordiska historieböckerna.

Första dagen i rymden

Följande dag utförde besättningen en kontroll av rymdfärjans värmesköld med hjälp av skyttelns robotarm. Man svepte sakta över färjans yta medan markontrollen i Huston letade efter eventuella skador som kunde ha uppstått under starten. Discovery bedömdes vara i gott skick och redo för dockning med den internationella rymdstationen.

Dockningen med ISS

Efter att ha jagat ifatt den internationella rymdstationen under flera varv runt jorden nådde Discovery den 12:e december fram till ISS, och befälhavaren Mark Polansky manövrerade rymdfärjan i en långsam bakåtvolt strax under rymdstationen så att besättningen på ISS kunde ta detaljerade bilder av Discoverys buk. Efter detta genomfördes själva dockningen och efter att trycket stabiliserats och man noggrant kontrollerat att inga läckor uppstått öppnades äntligen luckorna och de två besättningarna kunde förenas och inleda kramkalaset. Sunita Willams förenade sig med Expedition 14 besättningen på ISS och Thomas Reiter från Expedition 14 tog Williams plats i STS-116 besättningen.

Första rymdpromenaden (en promenadseger)

Natten innan den första rymdpromenaden hade Nicholas Patrick med hjälp av skyttelns robotarm lyft ut ur ”P5 truss” sektionen (en nästan 2 ton tung del till rymdstationen) ur Discoverys lastutrymme och överlämnat den till ISS robotarm, där den sedan tillbringade natten. Nästa dag ”klev” Christer Fuglesang och Robert Curbeam ut ur ISS luftsluss och genomförde uppdragets första rymdpromenad. Återigen skrev Christer därmed in sig i de nordiska historieböckerna som den förste svensken och nordbon som genomfört en rymdpromenad. Man monterade utan problem och hur säkert som helst P5 truss sektionen, och förlängde därmed rymdstationens ryggrad med 11 fot. Curbeam och Christer arbetade på så pass bra att man även fick tid att göra en del förberedande arbete inför de kommande rymdpromenaderna. Under denna första rymdpromenad arbetade man längre ut på rymdstationen än någon gjort tidigare, och efter att i ena änden av ISS ha monterat P5 truss sektionen tog de sig sedan till motsatt ände och bytte ut en trasig kamera.

Hopfällandet av solpanelen

Nästa uppgift var att fälla ihop stationens P6 solpanel på babordssidan för att få tillräckligt med frirum för P4 solpanelen att börja följa solens rörelse, men problem dök upp och den 36 meter långa solpanelen ville inte fällas ihop som tänkt. Solpanelen (bestående av 31 segment/paneler) som är konstruerad att fällas ihop som ett dragspel, med hjälp av guidevajrar längs med panelerna, in i en förvaringsbox, fastnade ideligen under försöken att fälla ihop den. Först efter flera timmars hårt arbete i omloppsbanan och problemslösning på marken hade man lyckats vika ihop 17 segment av solpanelen, tillräckligt för att besättningen skulle kunna fortsätta med sina uppgifter.

Andra rymdpromenaden ("Fina fisken")

”Det bara flöt på och plötsligt efter 5 timmar var de klara” Lead STS-116 Spacewalk Officer Tricia Mack

Tack vare att man dagen innan lyckades vika ihop de 17 segmenten av solpanelen kunde den andra rymdpromenaden påbörjas kl. 20:41 svensk tid och återigen var det Christer Fuglesang och Robert Curbeam som gled ut ur luftslussen. Denna gång för att dra om ena halvan av rymdstationens eltillförselsystem, och återigen arbetade man på och blev klara en timme tidigare än beräknad tid för arbetet, vilket gav de båda astronauterna tid att göra ytterligare lite oplanerat extraarbete. Under rymdpromenaden var det en hel del hurrandes från markkontrollen säger ”Lead STS-116 Spacewalk Officer” Tricia Mack.

Tredje rymdpromenaden ("A Suni day in Space")

Den tredje rymdpromenaden två dagar senare utfördes återigen av Robert Curbeam, men denna gång med Sunita Willams, och de båda drog om den andra kvarvarande halvan av rymdstationens eltillförselsystem. Även denna promenad genomfördes utan problem och ISS kunde därmed övergå från sitt tidigare temporära elsystem till det nya permanenta.

Fjärde rymdpromenaden ("Shake it Christer")

”But I don't think it like to dance with me” Christer Fuglesang

Nu återstod bara problemet med den Osamarbetsvilliga solpanelen som ännu inte var helt hopvikt, och man beslutade att göra ett försök att manuellt och utifrån försöka hjälpa till att putta in solpanelen. Den 18:e december lämnade åter Fuglesang och Curbeam rymdstationens luftsluss för att inleda uppdragets fjärde, från början oplanerade, rymdpromenad. Därmed satte Robert Curbeam, som deltagit i alla STS-116 rymdpromenaderna, ett nytt rekord: Flest rymdpromenader utförda av samma astronaut under ett uppdrag. Sunita Williams och Joan Higginbotham använde sig av stationens robotarm för att positionera astronauterna nära den trilskande solpanelen, medan William Oefeline koordinerade aktiviteterna utanför. Efter 6 ½ timmars hårt slit med utrop som ”Shake it Christer!” och ”But I don't think it like to dance with me” avslutade astronauterna, under lovord från markkontrollen och övriga besättningsmedlemmar, jobbet med bravur och solpanelen packades in i sin box.

Hemfärd

Den 19:e december stängdes luckorna mellan Discovery och den internationella rymdstationen och de två ekipagen separerade utan dramatik. Därefter vidtog två dagars förberedelser för landningen, där man bland annat gjorde en upprepad inspektion av rymdfärjans värmesköld och kontrollerade landningssystemen. Discoverys besättning hann också med att ”rymdsätta” tre små vetenskapliga satelliter.

Landningen på Kennedy Space Center

Åter ställde vädret till det och gjorde inledningen av Discoverys landning osäker. Man hade tre landningsplatser att välja på, men vädret var inte gynnsamt på någon av dem, och rymdskyttelns bränsle och syreförråd började sina så man hade inte råd att vänta ut vädret mer än några extra varv runt jorden. I sista stund valde man förstahandsvalet och rymdfärjans hemmabas Kennedy Space Center, och när man väl siktat in sig och inlett återinträdet i atmosfären var det bara att hålla tummarna. Valet visade sig vara ännu ett riktigt beslut från Nasa och vädret klarnade upp precis innan landningen. Den helt perfekta landningen gick problemfritt och Mark Polansky satte stadigt ned hjulen kl. 23:32 svensk tid efter det lyckade 13 dagar långa uppdraget.

"This mission is really a demonstration of how well we can work as a team at NASA when the ground folks, and the contractors, the crew, the flight directors, the control teams, when everybody works together toward a common goal" Commander Mark Polansky